Ellen Andersson

Gick på lov i fredags utan att ha en aning om att det skulle bli livets sämsta lov. I måndags fick jag 40 graders feber, svimmade och vaknade svettig å kall på golvet. Tänkte vafan och skulle resa mig upp, tyvärr kom jag ingenstans. Det krampade i mina leder, jag såg suddigt och fick andnöd. Skrek tills mamma blev livrädd och vi blev mer eller mindre tvungna att åka till akuten. Skakade och grät i väntan på att få träffa läkare som tömde mig på blod. Lite småkul när jag fick smärtstillande med morfin i och kunde titta åt sju håll samtidigt haha. Har ingen vidare tidsuppfattning men tror jag fick åka hem måndagnatt/tisdagmorgon.

 

Det enda roliga som hänt sen dess är när jag får nya liv på Looney Tunes. Eller när jag slår rekord på Crossy Road. Helt ok kul att sträckkolla SATC-serien också. Annars sover jag varannan timme, svettas och fryser de andra. Värken i mina leder och muskler är pain from hell, tur är väl att febern börjar gå ner

 

En annan sak. Bläddrade förbi den här asballa bilden bland mina tusen i iPhoto, och. Jag saknar att våga klättra utan att vara rädd för att falla och slå mig. Hade jag varit frisk idag hade jag suttit längst upp i en ek och varit tacksam för livet. Haha puss